Kontextberoende vilja
Skrivet av Thomas Drakengren den oktober 19, 2008
Jag skrev i ett tidigare inlägg om vad “vilja” skulle kunna vara. Här tänkte jag skriva ett kompletterande inlägg.
Det kan ju nämligen vara så ibland, att man är i ett sällskap som är “synkroniserat”; t.ex. kanske en chef under ett arbetsmöte på jobbet uppbådar entusiasm inför ett projekt, och alla är peppade att ta tag i en viss uppgift. Konstigt nog kan man när man kommit från mötet undra varför man inte fortfarande är lika entusiastisk, och kanske till och med har svårigheter att ta itu med det som man var överens om på mötet.
Om vi nu antar att det jag skrev tidigare om vilja är sant (allt är hypoteser i detta försök till vetenskaplig ansats), hur förklarar vi då detta? Jag tror att det här rör sig om att mina “jag-delar” faktiskt drar åt samma håll under mötet, men att vissa delar av mig enbart gör det just p.g.a. av samhörighetskänslan på mötet, eller känslan av att alla drar mot samma mål (som är en rätt kraftfull känsla, tycker jag själv). När mötet är över är det svårt att uppbringa precis samma känsla som under mötet, och då är man inte nödvändigtvis fullständigt inriktad på målet längre. Så det blir ett slags vilja som är beroende av vilken kontext man är i.
Ett annat exempel skulle kunna vara när man pratar med någon om att det vore så roligt att träffas, för det var så länge sedan. Just i stunden känns det alldeles självklart att man vill bjuda hem den andra/andre, eftersom han/hon är så trevlig, men när vardagen träder in så har man inte alls lika lätt att föreställa sig precis hur otroligt trevligt det skulle vara, så det kan ta alldeles för lång tid innan man tar sig för med bjudningen.
I det första fallet kanske det inte var helt självklart att jag verkligen vill göra det som jag ville på mötet, medan jag i det andra fallet antagligen vill bjuda hem min bekanta/bekante. Så inte är det lätt att avgöra vad man skall göra; där behöver man ta sitt logiska tänkande till hjälp. Mer om det en annan gång! Vilja, känslor och tankar är bra på olika saker, och behöver stötta varandra i balans för att allt skall bli så bra som möjligt (vad det nu är).
