Se’n finns det alltid mer att lära sig i kommunikation. En ögonöppnare för mig var det enkla knepet att vid negativ kritik rikta den mot något externt (t.ex. ett dokument): peka på det, titta på det, och ge din observation och reaktion; medan positiv återkoppling däremot bäst ges med direkt ögonkontakt.

Apan inom oss lever kvar, med sitt fokus på hierarki och aggression. Det du beskriver som projektioner är en del av undertexten i vår kommunikation…. och inte bara relevant för att själv förstå och må bättre (hur fundamentalt än det är), utan även för att genom bättre kommunikation få bättre genomslag för ens (naturligtvis lysande!) idéer!