Förlåtelse igen
Skrivet av Thomas Drakengren den december 20, 2008
Jag hade som plan att analytiskt och någorlunda elegant fortsätta min analys från det jag målat upp i ett tidigare inlägg om förlåtelse. Den ansats jag tänkte ha är att man när man blir förlåten tar tillbaka sin projektion, så att det att någon säger “förlåt” till mig (och verkligen förstår) är en hjälp för mig att ta tillbaka min (eventuella) projektion, så förlåtelsen innebär att jag får bära min egen smärta, och inte lägger den på någon annan. Och när jag förlåter den som gjort något dumt, hjälper jag denne/denna att ta tillbaka sin (mycket troliga) projektion. Det skulle gå bra ihop med min teori att synd (enligt kristendomen) och projektion är samma sak.
Men nu har jag alltså bestämt mig för att avvakta tillsvidare med att gräva i detta. Främst p.g.a. ett korn förståelse från min sida som smugit sig in via insikten i detta inlägg. Den där ickedualismen gör att saker och ting på något sätt förhåller sig annorlunda än förut. Projektioner ter sig inte längre intressanta, men mest för att de går upp i rök, tror jag. Jag återkommer om förlåtelse när jag har något vettigt att säga! Mina kära läsare kanske har något vettigt att säga så länge; det vore trevligt, tycker jag.
