Om att le mot sig själv
Skrivet av Thomas Drakengren den mars 6, 2009
Att man sprider glädje och god stämning runt sig genom att le mot andra är ju inte någon nyhet, men har ni provat att le mot er själva?
Själva leendet är ju inte bara något man gör med munnen, utan är ett slags sinnestillstånd som ligger bakom själva leendet. Och på samma sätt som man kan få människor runt sig att känna sig bättre till mods genom att le mot dem, kan man genom att le mot de delar av sig själv som inte mår så bra få dem att må betydligt bättre, och på så sätt lyfta sitt eget humör betydligt.
Ett konkret exempel. Tänk om jag är ute går i skogen en solig vårdag, och trivs storligen, men någonstans har jag en gnagande tanke om något jag oroar mig för, t.ex. något som jag måste göra. Då har jag en del av mig som är glad och tillfreds, och en annan som inte alls mår lika bra. Då kan jag rikta ett leende mot den delen av mig som oroar mig, och ganska säkert så kommer oron att mildras.
Om man inte har någon del av sig som mår bra, blir det förstås inte lätt att göra detta. Men se det i så fall som en utmaning att försöka träna upp en del av dig som kan le mot resten av dig, när det behövs.
Övning: prova själva!
Momo Jord sade
Jag gör det varje dag.
Rörelser, hållning och muskelspänningar påverkar humöret. Alltså blir man lyckligare av att le. Hur låg man än är går det att le. Hur falskt det än känns de första sekunderna, kommer det övergå till ett äkta leende förr eller senare. Dessutom kan man inte vara ledsen och le. Försök.
Momo Jord sade
Jag försökte klistra in en länk till min utmaning, men det gick visst inte så bra. Försöker såhär istället då
http://momojord.wordpress.com/2009/02/23/utmaning-2/
Thomas Drakengren sade
Bra utmaning, antas härmed!
Nej, man kanske inte kan vara ledsen och le, har jag inte tänkt på, men jag tänker mig att det ändå kan vara möjligt. Värmen som ligger bakom leendet kan jag framkalla även om jag är ledsen, det har jag provat, som ”en riktigt varm ledsenhet”. Men jag skall prova nästa gång!
lecknepartners sade
Hej, nu hamnade jag här tack vare taggsurfing på ledarskap.
Det är nämligen inte så lätt att hitta välbesökta och på så vis välkända bloggar om ledarskap. Däremot är det ,många gånger insiktsfulla blogg inlägg med god kvalitet och nytta i vardagen. Som detta inlägg om leende mot sig själv.
Jag förstår intellektuellt vad som menas med att le mot sig själv men det funkade inte direkt denna morgon
Leendet behövde komma inifrån, och nu kom det genom att jag mindes en glad stund.
Dock behöver jag mer för att generera den energi som behövs för de utmaningar jag har idag.
/Olle
Thomas Drakengren sade
Hej, välkommen hit, kul att du gillar innehållet!
Att kunna generera sin egen inre värme är inte så enkelt, även om man kan lyckas med det stundvis. Men det går att träna upp, som all annan kompetens. Jag har tränat ganska länge på det, och nu fungerar det oftare än inte som ett sätt att lyfta mig själv.
Lycka till med dagens utmaningar!
Thomas Drakengren sade
Det gick; titta här!
http://matrix.drakengren.com/2009/03/13/att-vara-ledsen-och-le-mot-sig-sjalv-samtidigt/
Torbjörn Tjelldén sade
Jag läste om en undersökning där försökspersonerna skulle titta på en film (jag tror att den var tecknad) och gradera filmen som rolig, glad, melankolisk, ledsam, o.s.v. Försökspersonerna delades in i två grupper, var den ena fick suga på en pinne (ev. en penna) och den andra gruppen bita på pinnen. Detta gav, enligt rapporten, att smil- resp. sur-musklerna drogs i och resultatet blev att de som bet tyckte filmen var roligare en de som sög på pinnen. Så förmodligen har musklerna betydelse för hur vi uppfattar omvärlden.
Thomas Drakengren sade
Hej, roligt att du har hittat hit!
Spännande undersökning, att det kan ha sådan effekt!
Ja, det finns ju kopplingar åt båda hållen. Ingen koppling verkar vara enkelriktad i hjärnan. Och har man inte glädjen till att börja med kan man få en glimt av vad man letar efter genom att ”låtsasle”, så kan man börja jobba från andra hållet sedan.