Inlägget hade på något sätt duplicerat sig, så att det blev två inlägg ovanpå varandra. Men nu är det bara ett!

Roligt att jag var med bland dina bloggtips, tack!

Det är av ngn suspekt anledning bara det inlägget som trasslat till sig. Men kul ser det ut.

Jag håller med dig om detta med att vara försiktig just med att säga att man sitter inne med den slutgiltiga sanningen i någon fråga. Dogmer tenderar ju i alla fall att uppfattas på det sättet. Men om man hade haft en mer vetenskaplig syn på det hela skulle inte dogmer som förändrar sig vara någon överraskning. Som detta med limbo du skrev om.

Och inget bör vara tabubelagt, håller med!

Jag tror nog att det är mest till nackdel för religioner om de inte låter sina utsagor testas av vetenskapen där det är möjligt. Det är ju en utmärkt möjlighet för dem att utvecklas. Vissa religioner har nog inte riktigt hämtat sig från det läge som rådde innan vetenskapen trädde in på arenan, när de faktiskt hade monopol på kunskap.

I den mån vetenskapsmän generellt påstår att det de inte lyckats visa ej heller är sant så är de nog ute och cyklar. Kan du ge några exempel?

Som bekant: Man kan inte bevisa att något inte existerar. Däremot tycker jag är det rimligt att göra välgrundade antaganden om någots eventuella icke-existens baserat på hur sannolik existensen förefaller baserat på annan kunskap man har om världen. I själva verket är det ju livsviktigt att kunna göra vettiga antaganden baserat på ofullständig kunskap. Men är man klok påstår man inte att man sitter inne med den slutgiltiga sanningen ens i de situationer då man på goda grunder kan argumentera för att ens egen uppfattning om något troligtvis är mer sann än någon tokigare uppfattning.

De flesta (alla) vetenskapsfilosofer påstår inte att vetenskapen leder till några slutgiltiga sanningar om världen. Ifall en hypotes verkar överensstämma med och förutsäga ett stort antal observationer är det allt fler som ger den preliminärt stöd och den uppgraderas till teori. Senare kanske det dyker upp observationer som inte stämmer med teorin och den behöver förfinas. I vissa fall kanske helt förkastas, men oftast (inom fysiken i alla fall) så handlar det nog snarare om förfiningar som behövs i extremfall. Teorier som är onödiga (inte förklarar något utöver vad andra teorier själva förklarar) förkastas och Occams rakkniv används för att tills vidare förkasta den mer komplicerade av två konkurrerande teorier som båda förklarar gjorda observationer lika bra.

Det klassiska exemplet på förfining är väl relativitetsteorin som förfinade Newtons mekanik, men som på intet sätt gjorde Newtons mekanik oanvändbar i de flesta vardagsnära situationer.

Många vetenskapsmän ser kanske till vardagslag de flesta av sina teorier som sanningar, men det synsättet är egentligen inte i strikt mening sanktionerat av vetenskapsteorin/-filosofin.

Den vetenskapliga metoden är kumulativ (bygger vidare på och förfinar tidigare kunskap), felrättande och sist men inte minst så levererar den. Resultaten är odiskutabelt påtagliga och repeterbara, till skillnad från vad pseudovetenskapen kan åstadkomma.

Vid diskussioner med medmänniskor med en annan syn på t.ex. religion eller någon pseudovetenskap än vad man själv har så är det nog oftast mest fruktbart att söka någon sorts gemensam grund för att därifrån eventuellt utforska på vilket sätt synsätten skiljer sig åt och varför man har de åsikter eller den tro man har.

Däremot tycker jag inte att det bör vara tabubelagt att kritisera religion och pseudovetenskaper utifrån ett vetenskapligt/humanistiskt synsätt. Jag tycker Dawkins i The God Delusion och Hitchens i God is not Great är både intressanta, uppfriskande och till största delen övertygande i sin argumentation. Men att konfrontera djupt troende med dessa författares argument lär knappast omvända de troende och i många fall ej heller leda till någon vidare konstruktiv diskussion.

Religion låter nog de flesta vetenskapsmännen bli att diskutera, men Dawkins visar i nämnd bok att religioner gör många utsagor som åtminstone i princip är testbara av vetenskapen och som kan diskuteras i vetenskapliga termer. Så länge religionen håller sig helt till utsagor om sådant som inte är vetenskapligt testbart så kan den klara sig från vetenskaplig kritik, men jag vet ingen religion som håller sig inom de ganska trånga ramarna.