Nu är jag tillbaka efter en skön, avkopplande semester med härligt väder större delen av tiden! Och nu vore det förstås lämpligt att komma igång med skrivandet igen. Nu borde jag ju ha en hel hög av saker att skriva om. Eller? När jag gräver runt hittar jag just nu mest lösa trådar, och medan jag tänker att jag förstås borde kunna skriva något när det var så länge sedan jag skrev, ter sig de potentiella idéerna ännu mer undflyende. Vad kan det bero på? Prestationsångest, så klart! Om jag försöker kontrollera min prestation (kontrollbehovet igen!), d.v.s. att jag försöker trycka fram något som inte kommer frivilligt, så försvinner kreativiteten genast. Jag läste i somras en trevlig bok av Bengt Renander, Kreativiteten kommer av sig själv, som beskriver bra hur man får bra idéer. Och inte kommer de ur prestationsångest. Snarare kommer de alldeles gratis ur ett meditativt lugn. Man behöver förstås förbereda sig grundligt, och sedan genomföra arbetet, men själva idén kommer ur stillheten.
Ja, och jag hittade ju något att skriva om till slut. Tack, Sophia, för impulsen till detta!
juli 20, 2009 kl 2:08 e m
Konstigt. Har alltid trott att kreativitet och bra (liksom dåliga) idéer kommer från dödlinjer (eller möjligen det visslande ljudet när de passeras)…
Ett visst mått av scenskräck brukar de flesta (så även jag) tycka hjälper dem att vara på hugget vid offentliga framträdanden. Ett visst tryck att prestera är inte nödvändigen fel för skapande heller — om det inte går så långt att man låser sig, vilket är lätt hänt.
juli 21, 2009 kl 8:26 f m
Nej, ett visst tryck är inte nödvändigtvis fel, men inte nödvändigtvis rätt heller, om man kan låta bli det. Jag är säker på att den kreativitet som kommer ur stillhet är mer konstruktiv än den som kommer ur ångest eller rädsla. Det är sällsynt att sådana försvarsmekanismer ger mig något annat än att de målar in mig i ett hörn.