Energiförlust

Ett ämne som blev aktuellt efter semestern, när det är dags att börja jobba igen! Jag observerade en automatisk reflex hos mig själv: vid ett stort antal tillfällen när jag kom att tänka på något som jag ville göra, uppstod en automatisk reflex i mig, som jag uppfattar som en fullständig energiförlust. Som givetvis gör att jag inte alls vill göra något. Det fanns inte ens tillfälle för någon entusiasm att bubbla upp, eftersom energin fullständigt försvann. Detta verkar vara en typisk mekanism bakom syndromet att alltid skjuta upp saker! Och som jag tänkte vore fint att bli av med när semestern är över.

En liten analys och ett åtgärdsförslag är på sin plats. Jag är inte säker på varifrån reflexen kommer, men jag gissar på mekanismen bakom kontrollbehov, som jag skrivit om tidigare. Om nuläget skiljer sig från önskat läge, d.v.s. när jag kommer på något som borde vara fallet men inte är fallet, uppkommer en stark känsla, som jag måste hantera konstruktivt för att gå vidare. Samma gamla fenomen som vanligt! Och kreativiteten i ett nötskal.

Samma gamla lösning som vanligt, att observera, för att se att energiförlusten egentligen är resultatet av en projektion? Den fungerar säkert, men ibland kan mer konkreta varianter fungera bättre.

Nu har jag provat att använda kunskaper från mitt undermedvetna; det som ligger under tankar och känslor. Jag gissar att det är det som blir kvar när man skalar bort hjärnbarken på hjärnan (fast då blir den delen svåranvändbar). Det undermedvetna är mycket bra på att hjälpa till med personlig utveckling, och om man fokuserera på det undermedvetna genom att helt enkelt fråga om hjälp med att behålla sin energi precis när energiförlusten sker, så kan det undermedvetna träda in och hjälpa till med detta. För mig fungerar det! Det är som om en värme sprids i kroppen, med fokus på platsen där den negativa känslan uppstod. Och jag får ha energin kvar, och kan fundera med klara tankar på om jag faktiskt vill göra det jag tänkte på.

Efter ett stort antal träningstillfällen tror jag att jag kommer att ha blivit med automatik motståndskraftigare mot denna typ av energiförlust, utan att jag explicit behöver be mitt undermedvetna om hjälp, det säger mig i alla fall erfarenheten från tidigare liknande övningar. Allt integreras, och man går vidare till nästa bana. (Och samma problem kan komma tillbaka, fast i ny skepnad. Man blir ju aldrig ”färdig” med något!)

För dig som tycker att det passar bättre kan ”det undermedvetna” bytas ut mot Gud, The Source, The Force, The Flying Spaghetti Monster eller någon annan projektion som du tycker är lämplig för ändamålet. Jag tror att det fungerar precis lika bra.

6 kommentarer till “Energiförlust”

  1. Pontus Gagge Says:

    Hm. Om man nu inte får med sitt undermedvetna på en konversation? Det gäller att bli introducerade för varandra… helst med mindre än tio år på analyssoffan…

  2. Pontus Gagge Says:

    Tekniskt sett hade jag för mig att projektion avser överflyttande av ett inre förhållande på något yttre fenomen, som vore ens känsla eller attityd något yttre observerbart.

    För mig är det mer fråga om min inställning till arbetsuppgifter, utan att jag för den skull säger mig själv att de i sig är befattade på något särskilt sätt (bara att jag inte ser hur jag skall gripa mig an dem). Åtminstone för mig är inte alla dåliga vanor och attityder just projektioner.

  3. Thomas Drakengren Says:

    Jo, det kan ta ett tag att bli bekanta. Kanske detta inte fungerar förrän då. Men tio år låter väl mycket!

    Jag håller med dig om vad en projektion är. (Och det stämmer ju även i näst sista meningen.) Dåliga vanor är absolut inte alltid projektioner. Och om du bryter ned en arbetsuppgift som du inte vet hur du skall gripa dig an i ”next physical actions”, så brukar det sällan vara så svårt. :-) Då kan du istället reducera problemet till att analysera hinder för att utföra ”next physical actions”.

    Men jag håller med om att jag beskrev projektionens roll på ett oklart sätt. Jag menar att man i det läget när det kommer en stark känsla kan hantera känslan positivt eller negativt. Hanterar jag den positivt, gör jag något konstruktivt av känslan, och får därmed något gjort. Hanterar jag den negativt, finns där en projektion i botten, som gör att jag förlorar energi. Annars funnes ingen orsak att förlora energi, eller hur? Och en projektion är då allt som förleder mig från det faktum att allt som föreligger är en känsla. Känslan behöver inte ha någon effekt om jag inte föreställer mig något icke-reellt sakförhållande utifrån den, d.v.s. en projektion.

  4. Thomas Drakengren Says:

    Energiförlustsfenomen kan förstås uppträda vid många andra tillfällen, som t.ex. när man träffar personer som man inte kan hantera på ett konstruktivt sätt, eller när man tycker att vädret är för trist. Samma metod fungerar då!

  5. Pontus Gagge Says:

    Tja, GTD i all ära… vet inte… kanske skulle göra ett nytt försök med den och se om den kan fås att fungera för mig. Är faktiskt lite osäker på vad som gjorde att jag förföll från den (kanhända att jag försökte applicera den på alltför många delar av tillvaron samtidigt — inklusive städning hemma! – och fick ett eskalerande dåligt GTD-samvete utöver allt det andra).

    Särskilt svårt var att knöla in kreativa men löst definierade arbetsuppgifter i mallen. För mig tenderade GTD få mig att ännu mer prioritera bråttom över viktigt, eftersom nästa fysiska handling var tydligare. Kanhända är det också farligt att tänka på arbetsuppgifter som just ”kreativa”: då dyker gärna prestationsdjävulen upp.

    Därtill är Dave Allen lite *för* amerikanskt äppelkäck understundom. Så’nt dränerar min energi! Är det för mycket begärt att efterfråga en burtonskt melankolisk metodpresentation i stället? :-/

  6. Thomas Drakengren Says:

    Jag tror att det är en rusj att göra en ”nästa fysiska handling” otydlig, även om det är en kreativ arbetsuppgift som skall utföras. T.ex. kan ”brainstorm” vara ett tydligt steg. Eller ”sitt och fundera ett slag över …”.

    Jo, visst är han rätt amerikanskt käck. Men oavsett vem som skriver behöver man göra jobbet att anpassa det han skriver till ens egna behov. Kanske du skulle översätta boken till en metodpresentation efter dina behov? :-)


Lämna ett svar