Det som är konkret är enklare att göra något åt. Därför kan man koncentrera sig på att observera rumsliga kvalitéer hos tankar och känslor. Varifrån kommer ilskan? Oron? Skammen? Glädjen, kanske? Från vilket håll kom den tanken, och vart tog den vägen? Eftersom tankar och känslor faktiskt rör sig i hjärnan är det ju inte konstigt om de har en rumslighetsaspekt. Och det går att träna sig till att rumsligheten blir medveten.
Man kan också observera andra aspekter, som hur känslan rör sig, eller om man är riktigt visuell av sig, vilken färg den har. All observation är av godo, och gör att det blir lättare att betrakta tankar och känslor.
Bli inte förvånad om det inte alls fungerar vid första försöket, men träna länge, länge, så blir det mycket användbart sedan. Prova på nysningar också. Där är det ganska enkelt att följa hur nysningen utvecklas från en liten kliande punkt till att nästan ta över medvetandet.
augusti 13, 2009 kl 5:04 e m
Hm. Hur luktar ångest? Hur smakar irritation? Denna synestetiska metod påminner mig om sätt att bli av med huvudvärk genom visualisering: det brukade funka när jag först tog till den, men tappade verkningsgrad allteftersom… ”Jag började dricka för att dränka mina sorger, men nu har de små jäklarna lärt sig simma.”
Är det inte farligt nära andlig förbikoppling (eller spiritual bypassing om du så vill)? Har du angripit rötterna eller bara de yttre manifestationerna?
augusti 13, 2009 kl 9:43 e m
Bra tänkt, det är absolut en variant av huvudvärksmetoden! Och det du beskriver är definitivt en form av spiritual bypassing. När man väl lärt sig observera tankar och känslor på detta konkreta vis, kan man förstås lättare tränga bort det man tycker är obehagligt, och då befäster man snarare det som är negativt, än att man förbereder för att kunna lösa upp de ”emotionella knutar” man har.