Flow kontra utveckling
Skrivet av Thomas Drakengren den augusti 16, 2009
Det utmålas ofta som något positivt och eftersträvansvärt att vara i “flow“, d.v.s. det sköna tillstånd när man känner sig som ett med världen och det man gör bara flyter på utan att man egentligen behöver anstränga sig, även om det är något mycket svårt och komplicerat man gör. Och visst är det trevligt, och man kan åstadkomma storverk, i det tillståndet.
Man kan dock hamna i problem om man tror att man kan leva hela sitt liv, eller ens en relation eller vänskap i flow. Det är lätt att förledas att tro att flow är lösningen på alla problem, eftersom det är så trivsamt att vara i. Inga större problem dyker upp, för händer det, så avbryts flow-upplevelsen strax. Man är alltså egentligen inte kreativ i flow, så händer det att man i en skapande verksamhet befinner sig i flow (som en musiker eller författare), så har den kreativa processen redan föregått flow-tillståndet. Flow är enbart ett uttryck för den utvecklingsnivå man redan har uppnått.
Så, att försöka leva hela sitt liv i flow, och därför undvika problem och därmed utveckling, är ett typexempel på spiritual bypassing. Man kan också formulera det som att det som tagit mig hit i livet är inte samma sak som tar mig härifrån. Vem det nu var som sade det? Hjälp mig med referens till detta, om ni hittar! 
Livet är alltså inte en dans på rosor. Vilket skulle bevisas.
(Tack, Pontus, för inspiration till detta inlägg!)
Hanna Drakengren sade
Det här inlägget är väl klokt på sitt sätt, men med mitt sätt att se har du missat en grundläggande liten detalj. Flow är inte ett tillstånd man över huvud taget KAN eftersträva i ordets vanliga betydelse. Flow är en gåva som man tar emot när den kommer. Flow är något man lär sig lita på. Inte något man krampaktigt kan hålla fast vid.
Ungefär som musikalisk improvisation. Visst måste jag ha kunskapen innan, precis som du skriver och visst måste jag emellanåt svettas och gnida skalor för att utveckla mig. Men det gör väl inte stunden av inspiration dubiös?
Som jag tänker mig så är dessa tu tillstånd parallella världar där människan passerar fram och tillbaka som en dynamisk vågrörelse. Och det enda som egentligen hotar den naturliga rörelsen mellan kognition och intution är rädslan för antingen den ena eller den andra.
Tillit är svårt, men som sagt. Flow kan inte köpas, inte heller intutionen.
Thomas Drakengren sade
Tack för bra synpunkter!
Jag håller absolut med om att man inte kan styra sig till att ständigt leva i flow; det jag ville uttrycka är att det är lätt att tro att det är möjligt, och att man då kan förledas att sätta det som ett mål med sitt liv. Men det är som du säger omöjligt.
Bra tanke om vågrörelsen också! Jag har absolut inte något emot flow. Den som går mot den andra extrempunkten, och ständigt låter bli (av rädsla?) att vara i flow eftersom han/hon vill utvecklas istället, är lika fel ute.