Ett bra exempel är om jag som förälder har mycket bättre kunskaper och färdigheter än barnet på hur man kommer igenom sin ilska, så är ju det bästa att göra knappast att hålla tyst och ge sig därifrån. Och inte är det genom att ge en föreläsning “på min nivå” (som på denna blogg, kanske) om hur man gör, utan där behöver barnet ett möte person-till-person där jag försöker förstå hur jag faktiskt kan hjälpa till. Och paradoxalt nog är det just detta som är den “sofistikerade kunskapen” här, som jag själv inte ser genom att jag backar från problemet. Och någon som har mycket lägre kunskapsnivå än jag, men möter barnet, gör då bättre nytta. Och kanske är den kunskapsnivån därmed högre?

Och för att ytterligare krångla till det så kan ju också detta emellanåt vara den faktiska situationen : att min åsikt bara skulle komplicera processen i den situation jag befinner mig. Så jag kan alltså välja en defensiv hållning för att gruppen ska vinna på det.