Håller med dig om att man faktiskt har förmånen att ta del av de andras positiva sidor, oavsett hur mycket som hade varit i vägen annars. Det kan man tänka på nästa gång man irriterar sig på någon person. Hur vore det att vara på retreat med vederbörande?

Vad dig och mig gäller, så tror jag nu att du förstår varför jag alls inte tyckte att det var en dum idé att träffas i tystnad efter så lång tid. I många avseenden kanske tystnaden säger mer än talet ibland kan.

Det där med att bry sig om. Det slog mig att det är en befrielse att inte behöva känna alla, utan att faktiskt bara få tal del av deras positiva sidor. Jag vet inte att x är hopplös att arbeta med eller att y är snarstucken och behöver därför inte förhålla mig till det i en situation där det ändå inte är relevant (vilket ju stämmer på de flesta situationer).