Flykten ur Matrix

Om man upplever en inre dissonans, helt enkelt att något känns snett inombords, har man alltid upptäckt något intressant. Om man mår dåligt, är uttråkad, tycker att livet är hopplöst, eller bara irriterar sig på något. Om man tror att något på utsidan är fel (det är bara en spegling av insidan). Då har man något framför sig som är en stor potential till utveckling! Inte bara metaforiskt, att man förstås kan göra något åt allting (det kan man ju), utan även mer konkret.

För om man sätter sig ned och mediterar över just den känslan (eller om man vill kalla den smärtan), gång på gång, dag efter dag, ja, det kan ta månader beroende på hur hårt det sitter, så att man litet i taget får distans till känslan, så löser den sakta men säkert upp sig, och kommer inte längre att ha makt över ditt medvetande (det blir en hanterlig känsla). När den är upplöst ger den upphov just till den potential känslan döljer! Så det problem du från början hade kommer typiskt sett att ha fått ett nytt ljus över sig, och du kommer att ha kraft att handla på ett positivt, konstruktivt sätt, som du inte hade förut.

Du kan jämföra det rent konkret med de råd du skulle ge till en vän i samma situation som du är. Om du mediterar över känslan blir du mer av en vän med dig själv och kan ge dig själv samma råd, och kommer inte att vara ”insyltad” i problemet, men har kvar medkänslan. Med dig själv.