Om att studsa runt i livet
Skrivet av Thomas Drakengren den februari 25, 2010
Det slår mig att så många människor verkar studsa runt i livet. Vad menar jag med det? Jo, det är ungefär som att man kan likna en människa man möter med en studsboll, som vad den än stöter emot, så ändrar den riktning och far iväg åt ett annat håll, tills den slår i något nytt och studsar vidare. Och när jag säger ”studsar”, så blir motsvarigheten människan som reagerar på allt och alla. Som blir förorättad av vad andra säger och far iväg i en litania över något. Som blir överförtjust över att få en komplimang, ända tills han eller hon blir hungrig och brister ut att det är förfärligt att det är så långt till lunch. Och så vidare. Minsta händelse ter sig viktig och avgörande och kräver en lång diskussion. Det finns inga små beslut.
Om man säger något till en sådan människa får man alltid en relativt kraftig reaktion tillbaka, och mycket sällan en reflekterande fråga ”hur menar du?” tillbaka, utom kanske i det fall där personen blir förorättad och använder frågan som ett sätt att visa sig indignerad. Om du själv i det läget också är en studsande människa, kommer du att reagera på personens reaktion, och ni kommer att ha ett riktigt dramatiskt (kan vara positivt också!) samtal, med många starka känslouttryck.
Tyvärr verkar det som om dessa studsande människor sällan har den trygghet och stabilitet i grunden som krävs för att motverka dessa studsar, utan reaktionerna blir på något sätt det som styr deras liv. De har inte möjlighet att långsiktigt planera sin tid, eftersom vad som helst som inträffar kan få dem att studsa åt ett helt annat håll. Och de är antagligen inte heller medvetna om att de faktiskt har möjligheten att själva välja när de skall reagera, och därmed själva kunna välja sin nästa riktning. Som ”studsare” är man rätt känslig i själen, och kan helt enkelt inte låta bli att reagera.
Själv har jag tidigare haft samma känslighet, så att jag lätt har reagerat på andra människor eller händelser, men jag har samtidigt tyckt att det har varit obehagligt att inte behålla min makt över min egen situation, så jag har för det mesta undvikit sådana situationer. Numera har jag genom att använda sådan kunskap jag skriver om här på bloggen lyckats få en sådan grundstabilitet så att jag inte alls tycker att det är jobbigt att umgås med ”studsare”, och kan själv få ut mycket mer av samvaro med många fler typer av personer.
Det viktiga budskapet att ta till sig som en person som reagerar på mycket och låter reaktionen styra sitt liv, är att man då lämnar över styrningen av sig själv till omvärlden, istället för att man själv håller i ratten. Som Richard Bandler (grundaren av NLP) säger, om du inte själv håller i ratten är det någon annan som kommer att hålla i den.
Corleonia sade
Intressant ämne. Kan vara så att en studsare tar ris och ros mer personligt än de som är mer trygga? Känsligheten i själen gör att det tolkas in mer personligt än generellt? Kan det vara så?
Får jag lägga till dig på min ”blogglista”, säg till annars så tar jag bort dig.
Thomas Drakengren sade
Ja, på något sätt, om du med ”personligt” menar att det berör någon öm punkt nära en själv. Annars tror jag att man om man är trygg snarare *klarar av* att ta ris och ros personligt, och inte behöver reagera så starkt. Man klarar verkligen att ta till sig bådadera på ett konstruktivt sätt. Man kan ha mer personliga relationer om man är trygg!
Du får självklart ha mig på din blogglista, roligt att du vill ha mig med där!
Leif sade
Men ibland kan det väl vara rätt skönt med studsande människor som inte är så förutsägbara. Det gör livet lite mer spännande när man möter sådana. Sedan kan jag hålla med om att de kanske mer påminner om Alice i Underlandet som irrar runt utan mål och mening. (http://vdbloggen.wordpress.com/2010/02/28/alice-in-wonderlands-strategi).
Det finns många olika personlighetsanalyser man kan göra för att få fram en persons profil och vissa av dessa profiler är mer ”studsande” än andra, även om de därmed inte på något sätt är sämre än andra. Även de ”studsande” har sina starka sidor i vissa lägen.
Thomas Drakengren sade
Ja, alla typer av människor har sin skönhet! Även om jag inte håller med om att man behöver vara förutsägbar i allt bara för att man inte drivs av sina känslor istället för av sina mål. Metoderna att uppnå målen med kan ju kräva stor kreativitet, och det blir sällan förutsägbart!
Bra inlägg du skrev om Alice-strategier. Blir litet sugen på att se filmen också!
Magnus sade
Va 17 menar du?!?!? Menar du mig eller? Passa dig för sådana provokationer!!!
Skämt åsido så har jag mer bekymmer med bollplanksprojektledare. Sådana som aldrig tar emot de bollar man kastar till dem, utan bara skickar dem tillbaka…
Thomas Drakengren sade
Bra demonstration!
Håller med om bollplanksprojektledare. De har inte förstått en av ledarens huvuduppgifter: att sätta mål.