Om behovet av aha-upplevelser
Posted by Thomas Drakengren den mars 19, 2010
Låt säga att jag faktiskt vet att någon vana jag har påverkar mig negativt, eller något tankesätt jag har är improduktivt. Jag kanske inte tar den där lunchpromenaden under mörkaste vintern, fast jag vet att jag mår bra av solljuset. Jag kanske tror att jag inte kan starta ett eget företag med min idé, eftersom jag tror att jag inte kan sälja min idé, trots att jag vet hur mycket hårt arbete jag ändå måste lägga ned för att ens hitta rätt nisch att tjäna pengar i. Inget kommer ju gratis.
En annan improduktiv tanke kunde vara att jag inte vill byta jobb eftersom jag vet vad jag har men inte vad jag får, trots att jag inte är nöjd med det jobb jag har. Eller något annat som behöver bytas. Trots att jag vet att jag när jag väl börjar leta brukar hitta något riktigt bra jobb.
Hypotetiska tankar, alltså, men de kommer ju tillbaka vid olika skeden i livet. 
Trots att jag rent intellektuellt vet att jag jag agerar tokigt, och inte på bästa sätt, så är det rätt säkert att jag kommer att fortsätta med det, ända tills jag får en ”aha-upplevelse” om detta som jag redan vet!
Det låter ju konstigt, men det verkar vara så det ligger till. Man kan prata hur mycket som helst om något man vill ändra, utan att man faktiskt ändrar något. Först när man förankrat det man redan vet i sitt emotionella jag, har man möjlighet att faktiskt förändras. Och det är där aha-upplevelsen kommer in. Den är nämligen en positiv, emotionell upplevelse som får dig motiverad att ändra ditt beteende. Om du får en emotionellt tydlig bild av varför du vill byta jobb, en aha-upplevelse, så har du plötsligt en riktig drivkraft att faktiskt genomföra ditt byte. Om du har i ditt inre inser varför du behöver ta den där lunchpromenaden, blir det genast enklare att göra detta.
Tyvärr ger inte alla aha-upplevelser permanent effekt, och det är inte lätt att framkalla dem, men det är bra att ha dem som riktlinje för hur man får till stånd äkta förändring.
Hanna Drakengren sade
Och hur förankrar man något i ett emotionellt jag? Den här bloggposten behöver en del 2!
Jonas Sal sade
Min aspekt är att människan är ett vanedjur, vilket är både possessivt och negativt. Har hört att det tar mellan 50-60 gånger innan hjärnan vant sig vid ett nytt mönster. Men när det väl sitter där så vill den inte vara utan det. Min lösning är att skapa ett förhållande av förlust ifall man inte genomför stegen som leder till en vana.
I höstas skulle jag själv komma igång med träning. Jag bad en kompis att hålla 1000kr med villkoret att han fick spendera dom direkt ifall jag inte tränade tre gånger i veckan i tre månader.
Thomas Drakengren sade
Hanna: du har alldeles rätt i att det behövs en del 2! Det är liksom den delen som är den svåra. Jag har i och för sig skrivit en hel massa om det, men jag skall knyta det till detta inlägg också.
Jonas: Roligt trick du använder; det förstår jag om det blir motiverande! Jag försöker oftast istället att hitta en positiv motivation till att ändra mig, eftersom jag tror att i längden positiva beteenden inte kan byggas upp med hjälp av något negativt (t.ex. rädslan att förlora pengar). Snarare brukar negativa ”knutar” ligga i vägen för kraften att göra det som är positivt, tycker jag.
Corleonia sade
Intressant tanke, själv är jag i ditt exempel med att ”söka nytt jobb”. Jag vet vad jag har men inte riktigt vad jag får. Så då gjorde jag så här, jag funderade på vad jag tyckte var negativt med det jobbet jag har nu, och om det finns positiva vibbar i det nya på dessa. Alltså byta upp mig till bättre. Det som är positivt i mitt nuvarande jobb– är även det positiva i det eventuellt nya jobbet. Och nu är det inte så att allt är ros och rött skimmer om jag söker och får det nya jobbet, naturligtvis finns det andra nackdelar men det gav ändå en ny positiv tanke. Men frågan är ändå befogad – vill jag byta jobb, egentligen, och kommer det att ge mig en ”aha-upplevelse”
Har under alltför lång tid befunnit mig här (dina ord här ovan) ”Trots att jag rent intellektuellt vet att jag jag agerar tokigt, och inte på bästa sätt, så är det rätt säkert att jag kommer att fortsätta med det, ända tills jag får en ”aha-upplevelse” om detta som jag redan vet!”
Och nu har den bubblan äntligen gått sönder – och ja, här kom en aha-upplevelse av stort format, hjälpte mig jättemycket! Så till slut så sker en förändring – och det hjälpte inte hur många som stod på min sida och sa att det är galet – för det är nog så att den måste upptäckas av mig själv. Jag kände igen mig i din text, helt enkelt och hoppas att känslan av ”löst problem” kommer att vara länge och inte tappas bort allt för snabbt – att det är av den permanenta sorten.
Finns det förresten en tanke om vilka aha-upplevelser som blir permanenta och vilka som snabbt glider tillbaka till glömskans värld? Vet ni det någon? Är det olika djup i känsla och upplevelse som gör det, eller vad? Förstår du/ni min fråga?
Thomas Drakengren sade
Härligt att aha-upplevelsen kom, och kul att du kände igen dig!
Bra fråga om vilka aha-upplevelser som sitter kvar och vilka som inte gör det. Det är inte alls självklart. Jag har en känsla av att vissa aha-upplevelser är kontextkänsliga, d.v.s. de beror på hur jag just nu känner och tänker, men grunden för upplevelsen försvinner i en annan situation, eller i ett annat humör. Aha-upplevelser som inte har med mitt humör att göra, inte med vädret eller vilka personer jag träffat i helgen, eller vad mina semesterplaner till sommaren är, sitter betydligt hårdare, och kan bli en långsiktig drivkraft.
Man kan nog behöva gräva rätt djupt i sig själv för att hitta argument som är oberoende av situationen, så du har nog rätt i att det just är djupet i känslan som avgör.
Att emotionellt grunda sina intellektuella insikter « Flykten ur Matrix sade
[...] sina intellektuella insikter mars 28, 2010 — Thomas Drakengren Som jag skrev om i mitt förra inlägg, så åstadkommer man ingen förändring hos sig själv (eller andra för den delen), om man inte [...]
Jonas Salomonsson sade
Jag hade en idag.
Såg vad jag trodde va en reklamfilm av Google (http://www.youtube.com/watch?v=R7yfV6RzE30&feature=player_embedded), den hade en helt annan betydelse andra gången jag tittade på den. Kändes så extremt påtagligt att man hör och ser det man vill höra.
Thomas Drakengren sade
Kul film!
Du hade ju redan avslöjat att det var något lurt, så jag undrade under tiden vilken figur de höll på att bygga. Ändå kunde jag inte gissa!