Såg vad jag trodde va en reklamfilm av Google (http://www.youtube.com/watch?v=R7yfV6RzE30&feature=player_embedded), den hade en helt annan betydelse andra gången jag tittade på den. Kändes så extremt påtagligt att man hör och ser det man vill höra.

Bra fråga om vilka aha-upplevelser som sitter kvar och vilka som inte gör det. Det är inte alls självklart. Jag har en känsla av att vissa aha-upplevelser är kontextkänsliga, d.v.s. de beror på hur jag just nu känner och tänker, men grunden för upplevelsen försvinner i en annan situation, eller i ett annat humör. Aha-upplevelser som inte har med mitt humör att göra, inte med vädret eller vilka personer jag träffat i helgen, eller vad mina semesterplaner till sommaren är, sitter betydligt hårdare, och kan bli en långsiktig drivkraft.

Man kan nog behöva gräva rätt djupt i sig själv för att hitta argument som är oberoende av situationen, så du har nog rätt i att det just är djupet i känslan som avgör.

Har under alltför lång tid befunnit mig här (dina ord här ovan) “Trots att jag rent intellektuellt vet att jag jag agerar tokigt, och inte på bästa sätt, så är det rätt säkert att jag kommer att fortsätta med det, ända tills jag får en ”aha-upplevelse” om detta som jag redan vet!”

Och nu har den bubblan äntligen gått sönder – och ja, här kom en aha-upplevelse av stort format, hjälpte mig jättemycket! Så till slut så sker en förändring – och det hjälpte inte hur många som stod på min sida och sa att det är galet – för det är nog så att den måste upptäckas av mig själv. Jag kände igen mig i din text, helt enkelt och hoppas att känslan av “löst problem” kommer att vara länge och inte tappas bort allt för snabbt – att det är av den permanenta sorten.

Finns det förresten en tanke om vilka aha-upplevelser som blir permanenta och vilka som snabbt glider tillbaka till glömskans värld? Vet ni det någon? Är det olika djup i känsla och upplevelse som gör det, eller vad? Förstår du/ni min fråga?

Jonas: Roligt trick du använder; det förstår jag om det blir motiverande! Jag försöker oftast istället att hitta en positiv motivation till att ändra mig, eftersom jag tror att i längden positiva beteenden inte kan byggas upp med hjälp av något negativt (t.ex. rädslan att förlora pengar). Snarare brukar negativa “knutar” ligga i vägen för kraften att göra det som är positivt, tycker jag.

I höstas skulle jag själv komma igång med träning. Jag bad en kompis att hålla 1000kr med villkoret att han fick spendera dom direkt ifall jag inte tränade tre gånger i veckan i tre månader.