Vad innebär det då att lita på sig själv, eller att inte göra det?

Om man är trygg med att man klarar av de flesta situationer som uppstår, att man inte överreagerar allt för ofta, och att man vet hur man hanterar det om man gör det, och i de fåtal fall när man faktiskt helt tappar koncepterna och inte alls klarar av situationen, så är man ändå trygg i att det är helt OK att inte klara av alla situationer, utan man är helt OK som man är, ja, då kan man säga att man är trygg ovasett vad som händer, och att man litar på sig själv. Det är förstås ett oerhört trevligt tillstånd.

Det andra extremfallet är den som är otrygg i nästan allting, som vill kontrollera allt runtomkring sig inklusive sig själv, som klagar på allt och alla inklusive sig själv, som inte är nöjd med något sakernas tillstånd, och förväntar sig katastrofer bakom varje hörn. Den personen är säkerligen inte trygg i att allt går som det skall, och litar nästan aldrig på sig själv. Vilket gör att händelser ofta går snett, att man inte har bra relationer, och så vidare, vilket blir en ond cirkel i sig.

Sedan finns förstås alla lägen mellan dessa två. Om man vill röra sig närmare det första läget, oavsett vad man befinner sig, kan man börja med att träna på att acceptera läget som det är, och att man faktiskt är precis så bra man kan vara just nu, och att det är helt OK att inte klara av situationer. Men att man förstås har möjlighet att bli tryggare. Och när man ser att man kan börja lita på sig själv, blir man genast tryggare, och så etablerar man en god cirkel.

En konkret tillämpning av detta är när man skall stilla sina tankar, t.ex. när man skall meditera. När man försöker stilla sina tankar kan det hända att allehanda tankar dyker upp, som man inte kan få stopp på, oftast för att tankarna verkar låta påskina att de är så viktiga, trots att de inte har någon användning just nu. T.ex. kan någon framtida viktig händelse spelas upp, och man har känslan av att detta är viktigt eftersom jag måste planera detta så att allt blir rätt vid det framtida tillfället. Men nu är det ju faktiskt inte viktigt, eftersom jag skall meditera just nu! Varför kommer tanken ändå upp? Jo, det är för att jag inte litar på mig själv. Jag litar inte på att jag faktiskt kommer att komma ihåg att planera händelsen i förväg, så jag tvingar mig att spela upp den gång på gång. Om jag däremot kan lära mig att lita på mig själv, så att jag faktiskt är övertygad om att jag kommer att komma att tänka på just den händelsen vid ett senare, lämpligt tillfälle, och då kan sätta mig ned och planera för den, kommer tanken inte att behöva snurra runt i hjärnan. Och tro mig, i de allra flesta fall är det möjligt att lita på detta. Man är bra på att komma ihåg saker vid rätt tillfällen. Åtminstone om man har det lugn som man får om man mediterar regelbundet. Se där en god cirkel!

Så den oroliga tankesnurra man kan gå omkring med i huvudet kan helt enkelt vara ett symptom på att man inte litar på sig själv riktigt ordentligt.

Övning: observera en tankesnurra i huvudet och känn efter om den kan bero på att du inte litar på dig själv ordentligt!

Det man kanske i första hand tänker på, om man inte upplevt något annat, är att man alltid kan titta tillbaka en stund i tiden och betrakta vad som hände alldeles nyss, som att man t.ex. kände ilska, att man reagerade på det ena eller andra sättet, eller att en tanke for genom huvudet.

Det är svårt nog att hela tiden upprätthålla en sådan medvetenhet, men även om det är så, är man fortfarande i någon form av autopilotläge vid den nivån av medvetenhet. Den allra “bästa” medvetenheten är när man i realtid (d.v.s. precis i nuet) kan ha en medvetenhet om exakt vad som händer på insidan (ja, man får ju med utsidan på köpet). Litet som om man är nedsänkt i en flod och hela tiden känner vad som passerar förbi.

Om man kan hålla sig i denna medvetenhet i realtid, hur starka eller svåra känslor man än upplever, har man möjlighet att förhålla sig till vad som händer på ett helt annat sätt. Ett sätt som gör att man utvecklar sig betydligt mycket fortare.

Men hur gör man? Enkla råd, som vanligt. Träna, träna och träna. Och meditera. En nyckel är att man inte får “haka upp sig” på att något händer, utan att man bara låter allt hända. Det “svar” (en handling) man ger på händelserna är enbart konstruktiva, positiva svar.

Det finns många sätt att meditera på, och jag är ingen expert på det. Med syftet att plocka bort projektioner så är inte metodiken så svår till grunden, men kan göras godtyckligt svår med tiden. En mer erfaren meditatör skulle säkert tycka att min beskrivning är naiv, men jag är nöjd själv, än så länge!

Först sitter man bekvämt, stilla och avslappnat på ett lugnt ställe, och lovar sig att man inte skall resa sig upp vad som än händer. Sedan observerar man allt på ett så neutralt sätt som möjligt, d.v.s. utan onödiga känsloreaktioner. Yttre ljud, inre ljud, andning, känslor, tankar, allt. Om du t.ex. tänker att du genast vill sluta och resa dig upp, så observerar du även den tanken eller känslan. Om det kliar på näsan, observerar du kliandet, och agerar inte på det. Bara denna observationsövning ger väldigt god träning i att plocka hem sina projektioner. Sitt i minst 20 minuter, och gör det gärna varje kväll.

Detta är en grundteknik, som man sedan bygger vidare på med allt möjligt. För ögonblicket låter jag detta vara öppet till er egen kreativitet. Man kan uppnå riktigt intressanta resultat under meditation, bara man är observant och inte passiv.

När man tränat några gånger kommer man ganska snabbt “ned” till ett läge där känslor och tankar är i stort sett stillade. Utmaningen här är att förbli aktiv, men det kan man förstås vänta med. Orden har svårt att räcka till här, men kommer du hit kan du prova att “sträcka ut din existens åt alla håll”, och ligga kvar i detta, utan att släppa uppmärksamheten. Har du varit här tror jag att du begriper, annars märker du det när du är där.

För mig har det varit väldigt svårt att få till en regelbunden vana att meditera, så det är en tillräcklig utmaning i sig själv (tack till min kära hustru för hjälp med detta)! Om du är likadan, prova då att meditera i vardagen. Man kan göra samma observationsövning i realtid i vardagslivet, och då märker man ganska snabbt sina egna och andras projektioner. Litet av en “ständig ytlig meditation”; det är ett bra stöd i dagens stressade samhälle.

Det var allt för denna gång. Kommentera gärna om det inte är begripligt eller användbart, för det vill jag gärna att det skall vara! I och med detta har jag presenterat grundverktygen för att man skall kunna öka förståelsen för (kärleken till) sig själv och andra.

Dagens övningar:

• Prova att meditera enligt denna enkla instruktion.
• Prova att observera dina känslor och tankar under något frustrerande möte på jobbet.