Posted by Thomas Drakengren den augusti 16, 2009
Det utmålas ofta som något positivt och eftersträvansvärt att vara i ”flow”, d.v.s. det sköna tillstånd när man känner sig som ett med världen och det man gör bara flyter på utan att man egentligen behöver anstränga sig, även om det är något mycket svårt och komplicerat man gör. Och visst är det trevligt, och man kan åstadkomma storverk, i det tillståndet.
Man kan dock hamna i problem om man tror att man kan leva hela sitt liv, eller ens en relation eller vänskap i flow. Det är lätt att förledas att tro att flow är lösningen på alla problem, eftersom det är så trivsamt att vara i. Inga större problem dyker upp, för händer det, så avbryts flow-upplevelsen strax. Man är alltså egentligen inte kreativ i flow, så händer det att man i en skapande verksamhet befinner sig i flow (som en musiker eller författare), så har den kreativa processen redan föregått flow-tillståndet. Flow är enbart ett uttryck för den utvecklingsnivå man redan har uppnått.
Så, att försöka leva hela sitt liv i flow, och därför undvika problem och därmed utveckling, är ett typexempel på spiritual bypassing. Man kan också formulera det som att det som tagit mig hit i livet är inte samma sak som tar mig härifrån. Vem det nu var som sade det? Hjälp mig med referens till detta, om ni hittar! 
Livet är alltså inte en dans på rosor. Vilket skulle bevisas.
(Tack, Pontus, för inspiration till detta inlägg!)
Publicerat i personlig utveckling | Taggad: flow, kreativitet, personlig utveckling, spiritual bypassing | 2 kommentarer »
Posted by Thomas Drakengren den augusti 10, 2009
Ett intressant psykologiskt fenomen är att man faktiskt inte kan (eller åtminstone blir det bra mycket svårare) förändra sin situation förrän man fullt ut accepterat läget. Om jag t.ex. vantrivs med min situation, på jobbet eller hemma eller någon annanstans, så lyckas jag typiskt sett aldrig göra något konstruktivt åt detta om jag faktiskt inte köper läget fullständigt, och med inre lugn kan säga: ”precis på detta vis är det, och jag vill inte alls att det skall vara så, men jag vill gå min situation till mötes med fullständig öppenhet och värme”. Ja, det var min variant av ”testmening”. Du har säkert en egen. Men det är innehållet jag vill åt: den trista situationen innehåller ingredienser av ”negativa” (ej konstruktivt hanterade) känslor, som jag först måste gå till mötes så att jag faktiskt kan se positivt på dem, innan jag kan utvinna deras innehåll och faktiskt hitta en konstruktiv lösning.
Mitt i detta fenomen finns gränslinjen mellan att använda personlig utveckling som snuttefilt (spiritual bypassing), eller som energikälla. Om jag tacklar mina negativa känslor genom att meditera för att få en lugn och skön bakgrund till de (fortfarande) negativa känslorna, är meditationen bara som ett bedövningsmedel. Om jag i meditationen (och här rekommenderas realtidsmeditation) istället ser till att verkligen se positivt på känslorna, så att jag gillar läget riktigt ordentligt, kan jag gå vidare med en konstruktiv lösning. Och det är inte bara att måttligt gilla läget som behövs. Man behöver vara riktigt uppfylld av glädje över att äntligen kunna åtgärda det man vantrivs med. Nöj dig inte med mindre!
Publicerat i personlig utveckling, psykologi | Taggad: acceptera, öppenhet, energikälla, gilla läget, känslor, meditation, psykologi, sinnesrobön, snuttefilt, spiritual bypassing | 1 kommentar »
Posted by Thomas Drakengren den juli 24, 2009
Jag har ju skrivit en hel del om hur bra det är med meditation. Man får lugnet att skåda in i sitt inre, man får betrakta sina egna tankar och känslor i lugn och ro, och man har chansen att lära sig något om hur man egentligen fungerar, utan att förlita sig på sin autopilot.
Men det finns en fara också. Minst en, och den tänkte jag skriva om idag. Det är att man mediterar istället för att ägna sig åt sin personliga utveckling. Det är klart att man kan meditera för att det är trevligt, men om man tror att meditationen automatiskt löser allt det man önskar sig inom personlig utveckling tror jag alldeles bestämt att man har fel.
Det är alldeles säkert så att man kan komma en bra bit på väg i sin utveckling genom att meditera. Säkert så blir man mer medveten även i sitt vardagliga liv, och stresströskeln höjs. Men det är inte alls säkert att man genom meditationen kommer ihåg att gå igenom alla de områden som man själv har svårigheter att förhålla sig konstruktivt till; snarare är det väldigt lätt att bortse från sådant under meditationen, som man har lätt att förtränga i vardagen. Det blir ett slags spiritual bypassing.
Det finns förstås noggrant utformade meditationsprogram för att man inte skall missa något i sin personliga utveckling, men det tänker jag inte gå in på här. Det räcker för min del att säga att jag inte tänker luta mig mot någon annans omdöme när det gäller vilka sidor hos mig själv som jag vill utveckla, och hur jag bäst kommer åt dessa sidor.
Vart vill jag komma med detta? Jag menar att man behöver göra många av de övningar man gör under meditation även i vardagen, och till och med att integrera meditationen i vardagen, med något slags utopiskt mål att hela livet blir en meditation. T.ex. är det mycket sällsynt att jag under meditation träffar personer som irriterar mig mycket, eller som jag har svårt att förhålla mig till. Men i vardagen händer det då och då, och då har jag ett utomordentligt tillfälle att öva observation och hantering av känslor, och det kan utveckla mig mycket. Att säga att man mediterar för att utveckla sig personligen eller andligen är helt enkelt inte tillräckligt. Och inte blir jag uttråkad under meditation, så det kan jag inte heller observera. Såvida jag inte mediterar mycket länge, förstås, som t.ex. en hel dag (vore intressant att prova!).
Det finns förstås en fara även med detta. Om man börjar observera sitt liv är det lätt att man blir en passiv observatör, istället för att fullt ut delta i sitt liv. Ge akt på detta, och inse att även detta är en meditationsövning.
För att nå närmare detta mål kan det vara en bra övning att först försöka vara en närvarande observatör under kortare stunder, och sedan utöka dessa stunder så mycket det bara går. Lycka till med detta!
Publicerat i personlig utveckling | Taggad: andlig utveckling, autopilot, fara, meditation, observation, personlig utveckling, spiritual bypassing, stresströskel | Lämna en kommentar »
Posted by Thomas Drakengren den mars 13, 2009
Steve Pavlina skriver en rolig artikel där han jämför livet med ett Pacman-spel; att man behöver klara av sin nuvarande nivå (där finns ju spöken som man måste hantera!) för att komma vidare till nästa. Att hoppa till nästa nivå utan att ha klarat av den föregående, är ju just det som avses med spiritual bypassing, som jag skrivit om tidigare! Steve nämner inte begreppet, men det är uppenbart att det är samma sak, tycker jag.
Publicerat i psykologi | Taggad: nivå, pacman, psykologi, spiritual bypassing, steve pavlina | Lämna en kommentar »
Posted by Thomas Drakengren den december 12, 2008
Uj, den titeln blev hårdsmält! Men strunta i det, jag skall ändå försöka beskriva något så att det går att begripa, även om det är svåra saker. Och fortsättningen på mitt inlägg om förlåtelse, det skjuter jag till litet senare. Jag är ännu inte riktigt säker på hur jag skall börja där. Jag tänkte anknyta till hur man konkret kan råka ut för, och därmed också veta hur man undviker, det jag kallar spiritual bypassing, d.v.s. att man använder metoder för personlig utveckling som en snuttefilt (ja, det kan till och med utvecklas till ett beroende!) istället för att man faktiskt utvecklas.
En grundläggande inställning som krävs för att man skall kunna se konstruktivt på en situation, är att man accepterar den som den är; att detta som jag ser framför mig faktiskt är det jag måste utgå från, om jag vill åstadkomma en förändring. Det skall alltså inte finnas en separation mellan verkligheten och min uppfattning om verkligheten.
Under meditation tränar man sig till en början att observera sina känslor och tankar istället för att agera på dem. Då har man oftast först en typ av närvaro som är dualistisk, d.v.s. man finns i två delar, en som är observatör, och en som blir observerad. Det vill säga, jag får en separation mellan verkligheten och min uppfattning om verkligheten. Denna separation, hävdar jag, är i princip en typ av spiritual bypassing. Man undviker att identifiera sig själv med den som känner alla känslor och tänker alla tankar, genom att ställa sig i rollen som observatör. Och att låta observatören och den observerade sammansmälta är detsamma som att man tveklöst accepterar sig själv som den som tänker och känner det man observerar att man gör. Och det är den enda fasta utgångspunkten för förändring; en ickedualistisk närvaro. Den som observerar och den som blir observerad sammansmälter till ett.
Övning: prova ickedualistisk närvaro, först under meditation, och sedan i (resten av) verkligheten!
Uppdaterat 2008-12-13: Detta hör förstås också till avdelningen ”buddhismens psykologi”, om ni inte redan gissat det. I ickedualistisk närvaro försvinner projektionerna i en puff av logik!
Publicerat i psykologi | Taggad: acceptans, buddhism, dualism, ickedualism, känslor, meditation, närvaro, observation, projektion, psykologi, spiritual bypassing, tankar | Lämna en kommentar »
Posted by Thomas Drakengren den december 4, 2008
Jag har just börjat läsa en bok som jag köpte i somras, ”Toward a Psychology of Awakening” av John Welwood. Den verkar mycket lovande, och verkar behandla mycket av sådant som jag skriver om här, och som jag själv har använt många spridda källor för att komma fram till, d.v.s. att utforska gränslandet mellan psykologi och religion/andlighet. T.ex. hittade jag just begreppet ”Spiritual Bypassing”, som handlar om att en person som har många egna obearbetade problem använder religionen eller andligheten (ja, vad skall man kalla det för? Båda orden är ju belastade) som ett bedövningsmedel istället för (och inte både och) att acceptera och möta sina egna brister. Där meditation blir ett bedövningsmedel för att nå ett eftertraktat lugn, istället för en metod att nå klarhet om sin egen existens.
Läs mer om detta här, till exempel. Någon som vet eller har förslag på en svensk term för detta? Kanske ”andlig återvändsgränd”?
Övning: Försök att känna igen personer som haft oturen att gå in i denna andliga återvändsgränd.
Publicerat i psykologi, religion | Taggad: andlighet, bedövningsmedel, meditation, psykologi, religion, spiritual bypassing | 3 kommentarer »
